jag saknar min soulmate.
Det är lätt att känna sig bortglömd ibland. Vilket suger. Det är jobbigt att känna som att man nästan står själv kvar och att det är ingen som tar emot mig när jag faller. Ingen som står bakom mig. Nu säger jag inte att mina kompisar skiter i mig. Verkligen inte. Men ibland mår man sämre visas dagar. Det är svårt att alltid ligga på topp. Att lägga på ett leende för att man gentligen inte vill förklara varför man mår som man mår för man vill inte såra.
Nu känns det som att jag försöker vinna sympati vilken det verkligen inte är utan jag saknar bara vissa delar. En sak jag saknar som tex är min bäste vän. Min soulmate. Nu säger jag inte att jag är missnöjd med mina kompisar utan jag värderar varenda en av dom så jävla högt utan jag menar mer att jag saknar den personen som är min vän som vet lite mer. Siri är min bäste vän och jag saknar henne som fan. Jag har fullförståelse att hon vill vara med Ruben som att dom är kära. Jag klandrar inte henne för att vara med honom utan jag är bara glad att hon träffade någon som gör henne lycklig. På ett sätt som inte en kompis kan göra. (inte för att han har en petter-niklas). Utan jag saknar den gamla kontakten tråkigt och säga det så känns det som att vi glider ifrån varanndra. Jag menar inte att vi har blivit sämre kompisar utan att man pratar inte om djupa saker. Du är den personen jag kan lita på upp till hundra. jag kan prata med Sofie också hon vet rätt mycket men jag vill ändå kunan få tillbaka den starka känslan MIN BÄSTE VÄN. Jag vill absolut inte att du ska korta ner din tid med rufjärt för om du är glad blir jag glad. Men jag vill bara få tillbaka den djupare innebörden. Jag vet att vi kommer vara vänner livet ut inget snack om saken. Du är min bäste vän och kommer alltid att förbli det. Jag vet inte ritkigt vad jag vill få ut av det hela. Det är nog mer att du inte vet så mycket om vad som händer med mig just nu. ( inget allvarligt ) men i största allmänhet och därför blir det svårt för mig & dig att vi ska förstå varandra. Men jag ska träffa dig imorgon och jag känner väll att vi får ta det då lite mera. Jag är verkligen inte sur,besviken,ledsen eller arg. Utan jag saknar bara min soulmate.
det där vart en tjock text som lär bli svår att läsa orkar inte dela in i stycken.
Nu känns det som att jag försöker vinna sympati vilken det verkligen inte är utan jag saknar bara vissa delar. En sak jag saknar som tex är min bäste vän. Min soulmate. Nu säger jag inte att jag är missnöjd med mina kompisar utan jag värderar varenda en av dom så jävla högt utan jag menar mer att jag saknar den personen som är min vän som vet lite mer. Siri är min bäste vän och jag saknar henne som fan. Jag har fullförståelse att hon vill vara med Ruben som att dom är kära. Jag klandrar inte henne för att vara med honom utan jag är bara glad att hon träffade någon som gör henne lycklig. På ett sätt som inte en kompis kan göra. (inte för att han har en petter-niklas). Utan jag saknar den gamla kontakten tråkigt och säga det så känns det som att vi glider ifrån varanndra. Jag menar inte att vi har blivit sämre kompisar utan att man pratar inte om djupa saker. Du är den personen jag kan lita på upp till hundra. jag kan prata med Sofie också hon vet rätt mycket men jag vill ändå kunan få tillbaka den starka känslan MIN BÄSTE VÄN. Jag vill absolut inte att du ska korta ner din tid med rufjärt för om du är glad blir jag glad. Men jag vill bara få tillbaka den djupare innebörden. Jag vet att vi kommer vara vänner livet ut inget snack om saken. Du är min bäste vän och kommer alltid att förbli det. Jag vet inte ritkigt vad jag vill få ut av det hela. Det är nog mer att du inte vet så mycket om vad som händer med mig just nu. ( inget allvarligt ) men i största allmänhet och därför blir det svårt för mig & dig att vi ska förstå varandra. Men jag ska träffa dig imorgon och jag känner väll att vi får ta det då lite mera. Jag är verkligen inte sur,besviken,ledsen eller arg. Utan jag saknar bara min soulmate.
det där vart en tjock text som lär bli svår att läsa orkar inte dela in i stycken.
