Maddmutt

över en helg, men inte för mig. Jag står fortfarande på samma track som jag gjorde förra helgen. Andra hittar något nytt, något gamalt något roligt och något tråkigt. Kanske tillochmed nåogt spännande. Men inte jag nej, nej nej. Same old Madde, nothing here. Varför ska jag då blogga? om jag bara berättar gång på gång om hur jag står kvar på samma ställe utan att röra mig en millimeter. Jadu, jag har ingen aning. Men det roligaste med bloggning är det att man kan vara sarkastisk och fulltsändigt ärlig om vad som händer här runt om kring. Jag må säga att de flesta av mina blogg inlägg hanldar just om det här med att jag är arg på olika händelser, situationer och personer. Undrar bara vad som kommer hända den dagen jag blir en optimist. Ska jag böja beskriva regnbågens alla glada färger? Hur söta jag tycker gammlingar är? Nej nej. It will never happen. Känns bara som att det är mitt call att just vara den sura kärringen som säger vad jag tycker. Ibland kan det dock ha sin motgång om jag råkar kläcka ut mig något som skulle avrit osagt. Men thats me, take it or leave it. Rigth? är det inte så man ska tycka om sig själv. Lite optimist om mig själv är jag dock, menar att jag inte är störst, bäst och vackrast men jag är jävligt bra!

Tack till mig själv och ingen annan jävle här omrking. Kanske några vänner men inget som behövs nämnas ;)
dom vet det bäst själva.